Lerig rapport från Bulgarien
Hallå nu är det längesen det hände något här på bloggen, men som man brukar säga: bättre sent än aldrig. Dessutom tycker jag att det är ett utmärkt tillfälle att återuppta bloggskrivandet med en rapport från Terräng-EM uppladdningen här i de bulgariska bergen.
Vi landade i Sofia på tisdag kväll efter en relativt lång flygresa med en tre timmars mellanlandning i Wien. Vid flygplatsen väntade en minibuss som körde oss upp till Borovets. Bussfärden gick efter småvägar genom rätt nedgångna bostadsområden och ett tag var det ovisst var vi skulle hamna, men vägen övergick så småningom i serpentinsvängar som tog oss allt högre upp i terrängen. När vi nått Borovets höjd så ändrades förhållandena rätt drastiskt, eftersom det låg ett par dm snö på marken.
Resan i sin helhet gick bra och vi kunde checka in på hotellet och få god mat när vi kom fram utan att kvällen blev allt för sen.
Onsdagmorgon inledde jag med frukost strax efter klockan åtta för att sedan slappa ett par timmar innan vi stack ut på ett träningspass. Under träningen kunde vi se omgivningarna i dagsljus, men förhoppningarna om att stället skulle se bättre ut i dagsljus blev snabbt bortblåsta. Husen är slitna och det är allmänt nedgånget, men det är häftigt att se något nytt och vi är ju trots allt här för att springa och inte för att florera i det bulgariska samhället. Vi joggade bort mot banan som ligger 2,5km från hotellet för att se vad som väntar på Söndag. Ska man beskriva banan med ett ord så får det bli: katastrof. Banan består av minst en decimeter lera som är täckt med minst lika mycket snö. Detta kan trots allt ses som en fördel är att vi svenskar med vårat vikingblod kan ha en större erfarenhet av liknande förhållanden i jämförelse med Spanjorer etc.
Borovets ligger på ca 1300m höjd vilket spelar sin roll, men skillnaden är marginell och knappt märkbar. Den tidiga utresan kan förhoppningsvis också ge en fördel gentemot de länder som kommer på fredag.
